Köörer vee!
Mitt liv just nu består av jobbet, stallet, vedhögen, sängen. Jobbet, stallet, vedhögen, sängen... Jobbet, stallet, vedhögen, sängen. Ni fattar!
Jag återkommer när veden är inplockad och jag får in någon liten paus per dag iaf :)
Movers första hopptävling
2013-05-12 Clear Round, 50 cm, Torsby Ridklubb.
Wish Madoc Mover
Welsh Cob född 2008
e. Storhaug Magic Flyer u. Vallas Memory ue. Vallas Caracas
Bilder från i söndags
Mitt favoritcrew Frida och Elin har fotat och filmat oss :)
Lite kul att hela gänget råkade ha på sig turkos fleecetröja dagen till ära, och matchade det riktigt bra med Mover som valt sitt nya turkosa schabrak!
Springer fint på framridningsbanan.
Kan faktiskt stå stilla oxå (om det finns mycket spännande att titta på).
Såhär nöjd blir man när man får rosett.
Nuuu är jag väl värd en godis eller två i alla fall?!
Hopptävling
Idag har jag och Mover varit med på våran hopptävling! Iofs klubbtävling på 50 cm, men med fina tävlingshinder och på stora utebanan. Min fina häst skötte sig jättebra och vi fick med oss en blåvit rosett hem. DUKTIG! Märks dock att han inte är riktigt inskolad på att hoppa utan hjälpbom då det är lite svårt med avstånd och han gärna hoppar dubbelt så högt/stort som han behöver ;) Men jag höll i mig ganska bra tycker jag och på slutet av banan blev det lite bättre iaf. Kollade på filmen från en av våra första hopplektioner för ca 5 månader sen och måste ju säga att vi gör framsteg. Kul :) Både Elin och Frida var på plats och hejade. Ska se om jag kan trolla fram några bilder, eller någon film.
.
Tur att jag har Mover, stallet och ridningen så att jag inte bara kan sitta hemma och deppa. Känns dock bättre och bättre nu, även om jag fortfarande säger "Hej Elsa, nu är jag hemma" ibland när jag kommer hem. Och även om jag försöker leta efter henne för och ta med henne upp när det är läggdags. Finaste katten det.
Ledsamt inlägg från ledsen tjej.
Känns lite bättre. Gråter inte precis hela tiden längre. Har dock haft riktigt ont i huvudet konstant sen jag åkte från Karlstad, så går på ipren och inbillar mig att man får det när allt är lessamt och man saknar någon väldigt mycket.
Tisdag. Var på jobbet som vanligt, handlade, kom hem, Elsa var precis som vanligt. Henrik & Martin var här och skruvade bil så jag satt i solen och tittade på dom. Elsa var ute hela dagen och kom inte in förrän strax efter 9. Då åt hon och var som vanligt. När jag satte mig och skulle äta var hon på golvet och mjauade men ville inte hoppa upp i soffan till mig, hon gick dock på alla ben och jag märkte inget konstigare än så. Bara någon minut efter det gick hon ut i hallen och började mjaua, precis som när hon vill ut. Gick dit och skulle släppa ut henne men då reste hon sig inte upp. Förstod direkt att ngt inte var som det skulle och provade att ställa henne upp, det gick inte alls och hon hade ingen styrsel i bakdelen alls. Ringde Distrikt i Sunne direkt som hade en kanin på ingång och alltså inte kunde ta emot oss direkt utan hänvisade oss till Karlstad. Ringde dit och var välkomna direkt. Packade in stackars Elsa i buren (hon som hatar att åka bil...) och åkte mot Karlstad. Vi kom inte långt innan jag bestämde mig för att hon skulle få ligga lös i bilen (OM det nu är hennes sista bilresa ska hon iaf slippa buren). Det är jag glad för idag.
Väl i Karlstad tog en snäll veterinär hand om oss direkt. Redan på telefon hade dom sagt att det förmodligen kunde vara en blodpropp och när vi kom fram försökte dom känna efter någon puls i bakbenen - och hittade ingen. Provade även att klippa av en klo för att se om det rann blod - vilket det inte gjorde. Så diagnosen var ganska säkert en blodpropp. Veterinären sa att det är svårt och ganska smärtsamt att göra ngt åt, och risken finns ju alltid att det kommer tillbaka. Katter kan få blodproppar precis som vi människor, och med Elsas hjärtfel så är dom tydligen vanligare än annars. Bestämde mig för att hon skulle få somna in. Hade vi bott 5 minuter från ett djursjukhus och man lätt kunde komma tillbaka kanske man kunde ha gett henne smärtstillande och sett om proppen skulle lösas av sig själv. Men när man vet att man kanske måste göra resan igen med en skrikig, halvförlamad katt är det inte värt det. Tror jag. Intalar jag mig själv.
När hon fick sprutan låg hon i mitt knä och jag kunde klappa henne på hennes bästa ställe på huvudet ända tills hon somnade. Har nog aldrig varit så ledsen som den här natten, och tycker synd om den stackars veterinären som försökte prata med mig och förklara, och jag bara grät, från att jag ringde första gången.
Nu är det väldigt konstigt och tomt här hemma. Varje gång jag öppnar ytterdörren tittar jag ner för att se om Elsa går in eller ut. Så fort jag går förbi något ställe hon brukar ligga och sova på märker jag att hon inte är där och tänker "aha, då är hon nog i sängen i stället" tills jag kommer på att det är hon ju faktiskt inte alls. Och inte sitter hon på trappen och väntar på mig när jag kommer hem heller. Det är konstigt att gå och lägga sig när man inte kan ropa på katten så att hon kommer och lägger sig i fotändan på sängen. Och det är konstigt när man vaknar av alarmet på telefonen och ingen katt kommer smygande och ska ligga bredvid på kudden. Inte ens när jag låg ute i solen igår kom hon och la sig hos mig på filten. Man har så många rutiner och vanor som man tydligen inte tänker på när man bara följer dom. Det är först när dom bryts som man reagerar.
Jag är så glad för att jag valde den svarta katten istället för den svartvita när jag var och såg på kullen första gången för ca 7 år sedan. Jag fick verkligen världens bästa katt, och jag vet att jag aldrig kommer att få någon som Elsa igen. Synd dock att ingen synkat djurens ålder med människans än. 7 år hade gärna fått varit många många fler. ♥
Elsa ♥
Min finaste Elsa. Hur hade du tänkt att jag ska klara mig nu?
Jag är ju alldeles ensam här hemma utan dig :(
Sov så gott, så som bara du kan.
(...och hoppas dom bjuder på kebabtallrik i katthimlen)
Dressyrpass i ridhuset
Red Mover i ridhuset igår och det är så himla kul och rida honom nu! Han var inte ett dugg superpigg i början utan jag kunde rida med skänklarna direkt. Testade även sporrar vilket han svarade jättebra på, så slapp bära runt honom när han blev trött på slutet. Räckte med att jag satt till och höll om så kortade han ihop sig. Kul att han verkar ha så lätt för sig, och skönt för ryttare utan ben- och magmuskler :P hade gärna ridit ett dressyrpass idag igen men eftersom det väntar hopptävling till helgen fick han springa lös på banan ist. Just det.. Hopptävling på söndag. Våran första! Tycker väl att vi borde komma runt en 50-bana, men det vet man aldrig! Blir nog dock lite tjuvträning på finhindren på lördag ;)
Maj!
Kan inte förstå hur fort dagarna går, det är redan maj?!
Valborg firades i Lysvik. Vi hade en plan på fest och Faktoriet men efter god mat så däckade alla i soffan... Och där blev vi liggnas ;) skönt och inte vara så trött på onsdag då jag både bytte däck och tvättade bilen. Och red förstås! Jag och Mover följde med Elin och Izza på en lite längre tur och Mover var jättelugn och snäll :) skönt att han kan om han vill.
2 dagar till på jobbet och idag blir det fika med Mari, uteritt med Frida och sen en sväng till ridskolan där det är ponnydressyr idag :D
Trevli helg på er!
(Ps. Hamburgare & pommes frites är grejer det!)
